En tyst minut i skolorna

Vi har alla upplevt en helg där vi försökt ta in och begripa att det verkligen har skett ett terrordåd i Sverige. Många känslor att bearbeta. Förskräckelse över att det har hänt – här. Att det kan hända igen. Sorg över oskyldiga dödsoffer, svårt skadade och empati med deras nära. Förtvivlan över det svåra att förhindra illvilliga dåd i vårt öppna samhälle. Stolthet över de professioner som snabbt var på plats och lyckades hitta skyldiga, över de som gjort sitt yttersta för att rädda liv och förmåga, och över att vi har en rättsstat som nu ser till att rättssamhällets mekanismer fortsätter fungera. Känner värme över all kärlek, öppenhet och den tillsammans-glöd som visat sig finnas stark hos helt vanliga människor i Stockholm och i Sverige. Känslorna befinner sig i storm inte bara för oss vuxna utan förstås också hos barn och unga.

Tillsammans med medkännande människor går det att se framåt

Jag  är förvissad om att skolor på alla nivåer imorgon ger barn och elever möjlighet att delta i den tysta minut som kommer att hållas klockan 12 för att hedra offren. Eller att man utifrån den lokala situationen och åldersgruppen skapar en värdig motsvarighet.

Att manifestera gemensamt med andra är en viktig del i att bearbeta det som hänt. Att få prata, berätta, själv lyssna på andra om deras känslor i en svår tid är också viktigt, liksom att trygga vuxna finns med som stöd i samtalet. Detta är viktigt för alla, men i synnerhet för barn som inte har trygga vuxna i hemmet. Smärta och mörker är ohyggligt, men tillsammans med medkännande människor går det att se framåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s