Kategoriarkiv: Integration

Är samhället för komplext?

Vem kan förstå hur samhället fungerar? Vem kan delta i demokratin? Om svaret på dessa frågor inte är alla, har vi hamnat rejält snett.

Trump mot etablissemanget

Trumps väljare hittade ett sätt att delta i demokratin, rätten att välja bort ”etablissemanget”. Motpolen blev lögner, sexism, rasism, förakt mot fakta och vetenskap, förnedring av journalisternas granskning. Etablissemanget uppfattades som en elit utan fotfäste. Riktigt farligt, och något att ta lärdom av.

Globaliseringen

Globalisering gör inte världen lättare att förstå, men den finns här ändå, anno 2017. Att blunda och leta sig tillbaka in i en bubbla kan verka frestande. En del gör det uppenbarligen. Experter av alla de slag har en extremt viktig uppgift att med bästa möjliga pedagogik göra det komplexa begripligt, liksom den nyligen bortgångne Hans Rosling. Bildning, ja folkbildning i bred bemärkelse kommer vara viktigt för fler skall kunna fånga samtiden. Samhället är sammanflätat och svårt att begripa, men där finns något greppbart för mig att påverka, delta i, betyda något för andra i. Jag måste bara se ingången.

Att hitta ingången till demokratin

Ingången till demokratin kan vara svår att hitta, men den finns för alla, det är jag övertygad om. Både för den som vill rädda världen, påverka välfärden, eller kanske bara vill leva ett gôtt liv i största allmänhet. Någon blir aktivist mot mikroplaster i haven, en annan ändrar lagar i politiken, en tredje blir livsnjutaren som sprider goda vibbar omkring sig. Påverkar världen, deltar i den, betyder något för andra.

Att kunna ta på sig ett politiskt uppdrag är en viktig del i demokratin. Kan alla det? Att politik innebär många skärm-meters text inför beslut vet vi som varit inblandade. Politikerna behöver läsa mellan raderna, genomskåda vad som uteslutits och vad som kan göras bättre. Förstå hur visioner kan bli verklighet millimeter för millimeter. Det är en förmåga som går att träna upp med tålamod och tid. Kan då befolkningen som genomsnitt det? Eller kan bara lusläsarna bli folkvalda?

Att sitta fast i ett garnnystan

Nej, politiker både är och kan vara ett genomsnitt av befolkningen. Komplexiteten riskerar förvisso att bli uppslukande och i värsta fall hämmande. Den är bland annat en konsekvens av många kloka beslut i en lång följd. Känslan av att sitta fast i mitten av ett garnnystan kan infinna sig. Men det gäller att inte låta sig hindras. Förmågan att lyfta blicken, behålla vakna, kritiska ögon behövs hos politiker, media och allmänhet. Ibland är det de små justeringarna som leder framåt, ibland en nödvändig omstart.

Är det då Trumps ”underifrånperspektiv” och handlingskraft för att göra omstarter jag efterlyser? Nej, verkligen inte! Förutom högst tvivelaktiga värderingar verkar hans handlingskraft sakna begreppet konsekvens. I Sverige görs alltid en utredning innan större beslut. Det innebär en inbyggd tröghet, tålamodet prövas. Men det är faktiskt väldigt klokt att bedöma konsekvenserna INNAN besluten fattas. Speciellt stora beslut som påverkar många under lång tid, kanske flera generationer framåt. Konflikter mellan olika mål eller grupper kan förutses. De värsta konsekvenserna kan hanteras. Lindras eller rentav förhindras.

De enkla lösningarna finns alltid, som en lockelse i att reducera ett komplext problem till ett enkelt (som nobelpristagaren Kahneman förtjänstfullt beskriver i ”Tänka, snabbt och långsamt”). Det är inte pedagogik, det är flykt. Mänskligt och livsfarligt. Det är så en vetenskapsfientlig president kan bli vald.

Taxichaffören och affären

Den somaliskfödde taxichaffören hejdade farten när han förstod att jag var politiker. Vägen hemåt gick i 20 km per timma resten av resan. Han ville prata! Om det absurda i att 500 frågor ska ställas för att man vill starta en affär. Han som bara ville förvandla bidragstagare till skattebetalare.

”Här i det huset, sa han, och pekade på ett ordinärt bostadshus, kunde jag starta en affär. 500 frågor, varför?”

Kanske har vi byggt en alltför stor komplexitet för att starta en affär, jag vet inte. Men jag kan tänka mig att de 500 frågorna handlar om ekonomi, hygien, miljö. Var och en förmodligen mycket relevant och välmenande. Ett litet nystan av komplexitet. Kanske behövs ett omtag just här, eller bara god pedagogik för att kunna vägleda den som vill förvekliga sin dröm.

Ständig dialog och god pedagogik

Jag kommer glädjande nog till slutsatsen att alla kan delta i demokratin. Att mer folkbildning och ständig dialog i kombination med god pedagogik är modellen för att hantera vårt komplexa samhälle.

Kan man lita på någon man inte känner?

Hur gör man för att lita på någon? Vänner, arbetskamrater och släkt är en sak, men alla ”de andra”. Den jag sätter mig bredvid på bussen eller kvinnan som hanterar mitt ärende på försäkringskassan? I polisens rapportering fick vi nyligen en bild av tilliten i olika delar av Göteborg. Den skiljer sig mycket åt. Hög tillit vid Linnéplatsen och låg i Norra Angered. Liknande skillnader kan man se i olika delar av landet, där så kallade utsatta områden präglas av låg tillit mellan människor. Och även låg tillit till ”systemet”, samhället. ”Hur ska jag kunna lita på någon jag inte känner?” hörde jag nyligen en kvinna som nyss kommit till Sverige säga. Logiskt, eller? Historikern Lars Trägårdh menar att vi som är uppväxta i Sverige oftast har en sval och bred tillit. Den är inte så stark, men omfattar såväl ”mannen på gatan” som samhällets institutioner. Människor uppväxta i vissa delar av världen har istället stark och smal tillit.  Där kan tilliten vara mycket stark och omfattar den egna gruppen, religionen, klanen. Trägårdh har i sina studier också visat att tilliten ökar med tätare kontakter mellan grannar. Ganska logiskt egentligen. Att möta alldeles vanliga, helt unika människor av kött och blod är ofta en befrielse jämfört med de fördomar som kan få kraft när ”den andre” finns på avstånd. På avstånd kan hen lätt bli en av ”dom”, inte en av oss.

Mannen på bussen

Häromdagen på bussen, satte jag mig bredvid en man som av utseendet att döma hade tunga erfarenheter i bagaget. Ovanligt nog tog han kontakt och pekade i Ipaden på ordet ”analysera”. Vi fann snart att vi inte hade något gemensamt språk. Hur förklarar man ordet analysera utan ord? Gestikulerande med armarna försökte jag visa att mellan det tydligt avgränsade ”problem” och ”lösning” finns det mer diffusa ”analysera”. Kanske förstod han. I vår knapphändiga kommunikation lyckades jag ändå förstå att han var kemilärare från Syrien. Eftersom jag är fysiklärare från Sverige fann vi direkt en gemensam nämnare och denne ”andre” blev plötsligt en nära kollega! Med en fantastisk arbetsmarknad i Sverige dessutom. Jag gav honom mitt visitkort och väntar ännu på ett mail…

Vår sårbarhet förenar oss

Våra bristande språkkunskaper till trots (arabiska för min del och svenska för honom) ledde till en sorts ömsesidig sympati och fick mig att tänka på några kända rader av Leonard Cohen. “There is a crack, a crack in everything. That´s how the light gets in.” Textraden i hans låt Anthem, säger mycket om vad det handlar om att vara människa och hur vi finner närhet till varandra. Eller snarare om att vara mänsklig. (I samtiden, likaväl som dåtiden verkar det tyvärr fullt möjligt att förena att vara människa med att vara omänsklig.) Det mänskliga och sårbara i oss är all närhets moder. Det hävdar Brené Brown i boken ”Mod att vara sårbar” och jag är benägen att hålla med. Hennes mycket läsvärda böcker kring skam och sårbarhet blev en sådan omtumlande upplevelse att mitt synfält för evigt ändrade både riktning och färg. Läs gärna hennes böcker och kom närmare ”de andra”!

Lars Trägårds föreläsning om tillit i olika länder och i Sverige:

http://play.skl.se/video/star-sverige-infor-en-tillitskris-7-december-2015-07-dec-11-27?html5=0

Rolig integration med förskolebussen

Färden denna soliga tisdag gick till havet. I riktigt gott sällskap! Femton förhoppningsfulla förskolebarn och deras sång- och lekkunniga, pedagogiska förskolelärare. Och så Majsan, förstås, som inte bara körde bussen, utan också hade något lite speciellt att skoja om med varje barn.

Förskolepedagogik ”live”

Att som politiker få vara med i förskole-vardagen känns som en stor ynnest. Få se och uppleva förskolepedagogik ”live”. Att en stunds extra väntan kan innebära påfrestning känner de flesta till, som haft med 3-5-åringar att göra. Vips förvandlades väntan till något aktivt, när förskolelärarna Kristoffer och Joel tog fram gitarren och bästa sångrösterna. Tiden flög iväg när barnen fick önska låtar. Här blandades traditionella sånger som ”Bockarna Bruse” med nykomlingar som ”Krokodilen i bilen”. Men just de här förskolelärarna hade även lite kulturhistoria i bakfickan, och framförde proffsigt Fred Åkerströms ”Jag ger dig min morgon”. Det var inte så många av barnen som kunde nynna med i refrängen, men väl vi besökare, som hunnit bli några decennier äldre…

”Det luktar bajs” sa en liten flicka och rynkade på näsan just när vi kom fram till lekplatsen, några meter från en grund havsvik. ”Det är tången som luktar så, vi är vid havet”, sa Joel. ”Jaha”, sa flickan och sprang fram för att hinna först till klätterställningen. Flickan, som vuxit upp i stadsdelen Bergsjön, har kanske inte haft så många möjligheter att komma till havet. Förutom att hon just lärt sig orden hav och tång med flera sinnen, rymde denna dag i förskolebussen på många överraskningar.  Det tekniska bekymmer som Majsan noterade före avfärd, blev till exempel ett uppskattat besök på Scanias verkstad som hälsades med ”hurra” och lysande ögon från några barn.

Att gå utanför bekvämlighets-zonen

Just som vi lämnat bussen och kommit fram till lekplatsen i Askimsviken, mötte vi en förskolegrupp från stadsdelen Askim, men också tunga droppar från himlen. De blev fler och tätare, och snart stod alla barn och lärare ihopträngda under ett glest björkbuskage. Regnet sipprade ner över våra axlar och armar, åskan dundrade, men inget av barnen blev riktigt rädd eller ens klagade. ”I augusti när vi först var ute med bussen var det många barn som var rädda för vädret, men nu har de vant sig och förstår att det ingår. De har fått större självkänsla och blir mindre rädda att gå utanför sin bekvämlighets-zon”, berättade Kristoffer.

Snart kunde vi ta oss ut på lekplatsen, solen sken igen och vattnet på marken avdunstade snabbt. Joel kunde förklara för barnen att vatten, som regn består av, även kan finnas till som ånga. Så fick utflykten även ett mikroinslag av fysik.

Integration med bussen

Andra dagar går bussen till museer, Slottskogen, stadsbiblioteket. Ja, det fina med en buss är ju att den kan utöka förskolans lek- och lärmöjligheter långt utanför förskolegårdens staket. Lärarna berättade att barnen drar med sina föräldrar till stadsbiblioteket, efter att de besökt platsen med förskolebussen, och familjernas besöksradie utökas ständigt.

Så väl kan integrationen fungera. I den aktuella förskolegruppen hade inget av barnen två svenskfödda föräldrar. Men med bussen som förskola varannan vecka, och med engagerad, kunnig personal, utökas självkänslan och ordförrådet. Alla sinnen får sitt med de lek- och lärmöjligheter som bara fantasin och bussens räckvidd sätter gränser för. I Göteborgs rödgrönrosa förslag till budget 2017 välkomnar vi fler.

Gymnasieskolans hemliga vapen

Kan man rädda en kille som halkat på glid, rejält på glid, redan som 15-åring? Med noll poäng från grundskolan och en fullständigt trasig omgivning?

Just den killen och 60 % av hans gelikar lyckades ta yrkesexamen på Framtidsgymnasiet efter tre år! Motsvarande målgrupp brukar hamna på ca 5 % . Otroligt, tänkte jag och bad om ett studiebesök. Har de något hemligt vapen? Någon speciell pedagogik, ett recept för hur man lyckas?

Ja, det fanns något speciellt.

Väldigt, VÄLDIGT, goda relationer. Ett respektfullt bemötande kombinerat med en stenhård tro på varje individ. Hen har något fint och bra, trots att skalet är taggigare än en kastanj. Kanske tar sig just denna unika unga person till toppen, trots sin trassliga start i livet?

Här kommer min tolkning av receptet på det hemliga vapnet:

  • Respekt och artigt uppträdande mot varje individ
  • Nyfikenhet – vad döljer sig bakom det taggiga skalet?
  • Kärlek – i form av vilja att skapa en riktigt god relation
  • Fysisk kontakt – mycket kramar, klappar på axeln
  • Hälsotänk som en grund för att klara sina studier – fysik och psykisk hälsa
  • Mod att möta det okända
  • Tydlighet och tålamod i rejäl dos

Blanda detta till en välgörande soppa och bada i den varje dag…

Angered – en grå dag full av hopp

Det är ju lätt att tro på allt som figurerar i media. Även om man vet att det oftast är en lätt till hårt skruvad bild, så går man på det. Är det verkligen så illa? Goda nyheter säljer inte, även om tidningen GP gjort tappra försök med ” 1000 goda gärningar” och att lyfta Göteborg med ”#lyftgbg”. En eloge för det!

AFK
Så var jag på heldagsbesök i Angered för att jag gillar att få direkta upplevelser. AFK (away from keyboard), som sonen skulle sagt. Grått och snöblandat, isande kallt. På introduktionsprogrammen i Angeredsgymnasiet möter jag en fantastisk motivation hos de ungdomar som ser sin chans till ett nytt och gott liv i Sverige. Vilken kämpaglöd, vilken aptit! En kille har redan i sexan i sitt asiatiska hemland lärt sig de matematiska ekvationer som här finns i gymnasiematten. Han hjälper sin vän från en annan del av världen. En tjej hade påbörjat läkarlinjen i hemlandet Syrien, och får ett snabbspår i svenska för att snarast kunna fullfölja sina universitetsstudier här. Alfa-klassen som befunnit sig i flyktingläger hela sitt unga liv, utan chans till skolgång alls, lär sig alfabetisering från början. De får säga ”Vad kostar tidningen?” i en enkel dialog framme vid katedern. Aldrig tidigare har jag funderat över att just ordet ”tidningen” är ganska klurigt att uttala. Lite tungvrickning över det ordet, faktiskt. Men ungdomarna kämpar på, skrattar, får uppmuntran. Och varma applåder när de lyckats utföra hela dialogen!

Samtal på Lövgärdesskolan
Sedan genom Lövgärdesskolans vackra entré, som snarare påminner om vattenfalls-liknande trappor i ett flott hotell. Vi pratar i en öppen atmosfär om omorganisationen då högstadiet blev en 4-9-skola, att det är mycket som skall falla på plats när man gör nytt, och om täta rektorsbyten. Lärarna berättar om hur roligt och meningsfullt det är att lyfta barnen och att det är värt att kämpa på när man har en stöttande atmosfär. Jag får se hur väl man lyckas med de nyanlända barnen, och hur vägen framåt ser ut.

Jag känner mig upprymd och hoppfull efter denna dag i Göteborgs nordöstra delar!

Därför måste vi ta oron på allvar

Vi lever i en orolig tid. Mycket av det som når oss i nyhetsflödet känns overkligt, främmande, bortom allt förnuft. Jag och många känner oro. Oro är ett tillstånd alla kan känna igen sig i. Från det personligt lilla (ska jag hinna i tid?), det personligt stora (en närståendes hälsa), till det omfattande stora – oron för barnens framtid, oron för utvecklingen i världen. I nuläget känner jag oro för att hatet, våldet och demoniseringen verkar vinna mark. Hos IS i de mest fruktansvärda terrorhandlingar, i Ryssland som hets mot öppna, demokratiska länder. Oro är förstadiet till rädsla. Rädsla som inte får bot leder till vrede som riskerar utvecklas till just hat, demonisering, våld.

Därför är det värt att ta oron på allvar. Oron kan kanaliseras som en kraft att förändra och föra oss samman. Varför inte börja med sig själv?

Vägra hata människor! Låt avskyn mot dåliga eller fruktansvärda handlingar riktas mot handlingarna.

Vägra demonisera! Placera aldrig en demon i en annan människa, vägra att avhumanisera henne. Liksom hat är demonisering ett ”knep” som historiskt alltid använts för att få människor att bete sig som monster mot andra.

Vägra våld! Det finns massor av kunskap och metoder för konflikthantering utan våld. Våld för att skydda de oskyddade och i ytterläget för att upprätthålla demokratiska lagar är den enda acceptabla användningen.

Alla, oavsett bakgrund, ålder, kön, identitet, etnicitet, funktionsförmåga, hudfärg, religion, kan vägra dessa tre: hat, demonisering och våld.

Vad heter alternativen? Kärlek, förmågan att hitta den goda kärnan i den andre och öppna samtal. Vi kan odla dessa i tanke och handling. Låter det banalt? Ok, bra, då kör vi!

Människan är fantastisk

Människan är fantastisk! Var och en av oss har en potential som sträcker sig från ytterlighet till ytterlighet. I ena änden: medmänsklighet, respektfullhet och kärlek. I den motsatta: respektlöshet och hat.

Var och en av oss har ett ansvar för var på skalan vi befinner oss. Genom de tankar vi odlar och hur vi beter oss.

Samhället har också ett ansvar. Samhället kan locka fram det bästa inom oss. Och motsatsen. Ledare som manar sina medborgare eller gruppmedlemmar till krig och ondska vet precis hur man får oss han hamna i den hatiska ytterkanten. Vi har många exempel på detta i människans historia, och dessvärre ser vi otäcka exempel på detta idag.

Ett samhälle som ska hålla ihop och möta nya utmaningar måste vara bra på att locka fram det bästa hos oss. Få oss att tänka ”vi – alla vi”.

Vi är många som oroas över att det istället är en överdriven ”vi mot dom”-tanke som drar isär vår stad.

Det finns de som blundar för det faktum att av alla som dagligen drar sitt strå till stacken är många utrikes födda. Utan er skulle samhället och välfärden inte fungera!

Vi är också många som oroas över att integrationen går långsamt och inte fungerar fullt ut. Låt oss erkänna att det stämmer. Hittills. Vi kan ändra det! Varför inte börja här och nu och ge kulturkalaset en chans att berika och förena oss. Snart kan vi även besöka Bergsjöns kulturhus, en av satsningarna som vi i de rödgröna gjort.

Men för att bryta segregationen behövs även satsningar inom skola, boende och jobb.

I skolan skall varje elev lyckas. Punkt. Därför ska varje lärare och varje skola lyckas. Miljöpartiet satsar nu stort på förbättrade möjligheter för detta både i stat och kommun .

Låt oss också fortsätta att bygga blandat, villor och hyresrätter, för att bryta boendesegregationen.

När det gäller jobben skall de gå snabbare att finna sina möjligheter i det nya landet. Föreningar och civilsamhället har en viktig uppgift här. Vi vill ha flera startcentraler för att underlätta för hållbara jobb. MP satsar stort på klimatinvesteringar som ger nya jobb. Vi fortsätter ställa sociala krav i kommunens upphandlingar, som gör att fler som är långt från arbetsmarknaden får jobb. Vi underlätta för småföretag och vill införa RUT-avdrag, även för reparationstjänster.

Vad världen behöver är mer av ”vi, alla vi”. Alla goda krafter behövs, oavsett hudfärg, bakgrund, religion, sexuell läggning eller ålder. För att samhället skall lyckas locka fram det bästa ur var och en av oss behöver vi en mänskligare och varmare politik!

 

Detta är ett brandtal om integration som jag höll på Kulturkalaset i Göteborg 2014-08-16. Bilden föreställer när jag kastar tärning om framtiden med besökare på Kulturkalaset.