Kategoriarkiv: Klimat

Oavsett vem som äger kolet ska det stanna i marken!

Vi måste verkligen göra allt vi kan för att få ner koldioxidutsläppen globalt! När nu inte Vattenfalls tyska kolkraftförsäljning gick att stoppa ger istället ”utsläppsbromsen” mindre koldioxidutsläpp totalt i Europa från och med år 2018.  Varje utsläppsrätt blir dessutom dyrare. Det försvårar för alla som släpper ut koldioxid, speciellt de som ger stora utsläpp som kolkraft och andra fossila energikällor. Oavsett vem som äger dem!

Här kommer ett försök att förklara ”utsläppsbromsen” som Isabella Lövin (MP) presenterade i samband med att Vattenfall kommer att sälja tysk kolkraft. Skälet till försäljningen är att vi inte har en riksdagsmajoritet för att ändra i Vattenfalls ägardirektiv, så att Vattenfall själva kunde avveckla kolkraften.

Med utsläppsbromsen tar vi däremot första steget för att göra all ny kolkraft omöjlig, på grund av att den blir så olönsam i jämförelse med förnybara energikällor.

Bild 1. Utsläppen i Europa 2017 anser vi i detta räkneexempel vara 10 ton koldioxid. Här syns varje ton utsläpp som vita rutor.Utsläppsbromsen 1

 

 Bild 2. Utsläppsrätter (orangea lappar) krävs i Europa för varje ton koldioxid som släpps ut per år. Här syns att varje ton utsläpp har fått en utsläppsrätt 2017.

Utsläppsbromsen 2

 

Bild 3. Utsläppsbromsen sätts in från och med år 2018, den innebär att Sverige (och andra aktörer) köper 2 ton utsläppsrätter och förstör (annulerar) dem. Då finns det bara möjlighet att totalt släppa ut 8 ton koldioxid i Europa.

Utsläppsbromsen 3

Konsekvensen av detta blir

  1. att det blir mindre koldioxidutsläpp totalt i Europa från och med år 2018
  2. att varje utsläppsrätt blir dyrare. Det försvårar för alla som släpper ut koldioxid, speciellt de som ger stora utsläpp som kolkraft och andra fossila energikällor.

Oavsett vem som äger kolet kommer det att stanna i marken!

Misslyckandet i Köpenhamn behövdes för att lyckas i Paris

Paris i december 2015. Alla världens länder står enade, så vackert! Vi har en gemensam fiende, något som förenar oss människor, var än vi bor på planeten. Fienden heter ”tre eller fyra grader varmare”. Vetenskapen visar att det inte är så oskyldigt som det låter. Många av våra livsnödvändiga med-arter på planeten jorden är allvarligt hotade. När klimatzoner förändras kommer arter utplånas snabbare än vi kan förstå konsekvenserna av. Oväder drabbar oss med allt högre intensitet. Havsvattennivån dränker både öar och kraftigt befolkade kustområden. Följderna hotar inte bara våra medspelande arter, utan hela mänskligheten. Klimatflyktingar förutspås i antal som inte liknar några tidigare folkvandringar.

Tre geniala grepp avgjorde i Paris

För att undvika klimathotet fastställde Paris-mötet att vi måste hålla oss under två grader, till och med under en och en halv grad fanns med i diskussionen. Tre geniala grepp avgjorde att Paris blev lyckat. Istället för att ålägga länder utsläppsreduktioner fick man varje land att framstå som aktiva genom frågan: ”Hur stora utsläppsminskningar kan ditt land bidra med?”. Blotta tanken på tvång har tidigare gjort att vissa länder slagit bakut direkt. Det andra greppet var att låta toppolitikerna komma i början av mötet, då de gav mandat till sina ministrar och tjänstemän att komma överens. I Köpenhamn gjorde man tvärtom, trodde att de mäktigaste skulle kunna lösa de svåraste knutarna om de kom sist. Det tredje greppet var att åtgärderna kommer att följas upp var femte år. Då ser vi om de utlovade åtgärderna räckte eller om en tredje växel måste läggas in. Köpenhamn blev det lärande misslyckande som gav förståelsen för vad som krävdes i Paris.

Kommer vi att lyckas?

Som vanligt är det lätt att vara överens om något övergripande och diffust. Det kan vara nivån på global uppvärmning, en jämlik och fredlig värld eller ett integrerat samhälle. Som vanligt är det svårare att agera, faktiskt göra det som krävs, kanske förändra mig och mina invanda mönster. Lärdomen från ozonskiktets uttunning, också ett globalt hot, är att vi kan lyckas. Montrealprotokollet från 1988 räddade planeten från livsfarligt ökande UV-strålning, som varit konsekvensen av ett uttunnat ozonskikt. Skillnaden är dock stor. UV-hotet kunde avvärjas genom byte av en kemisk substans till en annan, med tekniska innovationer som inte påverkade vår livsstil. Den livsstil som orsakar den globala uppvärmningen är inte bara en del av våra svårbrutna vanor, den är också exakt var den stora andelen fattiga i mänskligheten eftertraktar mest av allt. Även om vi kanske kan ändra våra bortskämda vanor i väst, varken kan eller vill vi hindra fattiga människor att nå välstånd. Snacka om dilemma!

Visst kommer vi att lyckas!

Lösningen då? Efter läsning av Naomi Kleins senaste bok ”Klimatet och kapitalismen” blir jag inte direkt hoppfull. Hon skriver att de investeringar som redan idag gjorts av bolagen i den fossila branschen innebär fem gånger större utsläpp än vad tvågradersmålet innebär. Hur kan man hindra den som redan gjort en stor ekonomiskt investering att inte försöka få något tillbaka? Hur skall man hindra den som just investerat i en bensindriven bil att inte använda den? Med allt detta snurr i huvudet landar jag i några funderingar om framtiden:

  1. Vi i den välmående delen av världen måste med oförminskad styrka ställa om! Vi vet exakt vad som krävs. I handling ska vi visa att ett gott liv utan fossila bränslen är fullt möjligt. En livsstil som förenar livskvalitet med resurseffektivitet, t.ex. mindre köttkonsumtion och färre onödiga transporter. Fossiloberoende, resurssnål teknik som baseras på förnybara råvaror. Företag som tänker cirkulärt och återvinningsfokuserat. Mer tjänster och mindre prylkonsumtion.
  2. Så snabbt som möjligt fasa ut tillverkning av nya produkter som kräver fossila bränslen, t.ex. bensindrivna bilar, och öka inblandningen av fossilfritt i de produkter som redan finns på marknaden.
  3. Genomföra stora investeringar i till exempel järnväg och fossilfri energiproduktion, utan att hamna i nya fallgropar (som kärnkraft). Finansieras till exempel av koldioxidskatt eller gröna fonder.
  4. CCS-teknik (Carbon Capture and Storage). Ja, efter Kleins bok har jag börjat tänka att vi under en period kanske tyvärr inte kommer undan denna trista, men troligen fungerande metod för att fånga in koldioxid och förvara den, så att inte atmosfären skall förtjockas ohållbart. Så länge som vi har aktörer som trots allt utvinner kol/olja ställa CCS som ett motkrav?

Få stenen i rullning

Ibland krävs ”den hundrade apan” för att få saker att hända, en kritisk massa som får stenen i rullning. Vår sociala identitet är så ohyggligt stark, innerst inne är vi ”groupies” allesamman. När en tillräckligt stor andel människor tagit klivet, så är det bara att hänga med och hålla i hatten för resten. Innan dess får vi ibland kämpa i motvind, men aldrig, aldrig ge upp!

 

Bild på Eiffeltornet: By Tristan Nitot – standblog.org, CC BY-SA 3.0,

Det låga oljepriset – ett praktexempel på lose-lose

Hur länge skall hoten mot våra livsvillkor försummas?Klimatförändringarna gör sig alltmer påminda med försämrade möjligheter för människor att försörja sig. Senast varningen från USA med ”80 procents risk för en torka som varar i 35 år under detta sekel” enligt en forskare vid Cornell University (DN 13/2). Förstås med katastrofala följder för jordbruksnäringen! Från Brasilien liknande varningar. Och Afrika, som vi förfärande nog tycks har blivit så vana vid att vi knappt höjer ögonbrynen längre.

Samtidigt som klimathotet gör sig påmint i språng, är oljepriset lägre än på länge. Det innebär att precis de investeringar som behövs som mest: solkraft, biogas, vindkraft, anses vara mindre ”lönsamma”. Ett högt oljepris och en förväntan på ett ännu högre dito gör kalkylerna fördelaktiga för alternativen. Ett lågt oljepris motsatsen. Dessutom riskerar oljekonsumtionen i sig snabbt att stiga med det låga priset. Ett praktexempel på lose – lose.

Människans förnuft tycks som en späd sopran, när ekonomin låter sitt öronbedövande vrål ljuda. Förnuftet förstår att vi snabbt måste få bort alla tankar på mer exploatering av fossila källor, där oljesand är det senaste förfärliga tillskottet. Vi måste snabbt få de helt nödvändiga klimatinvesteringarna att bli av. Låt förnuftet bli en högljudd, välstämd och massiv kör som överröstar den kortsiktiga ekonomins vrål!