Kategoriarkiv: Okategoriserade

Psykisk ohälsa bland unga – samhällets feber

Alltfler unga mår psykiskt dåligt. Det är som en illavarslande feber hos vårt samhälle, något är sjukt. Visst har det alltid varit tufft att vara ung – att söka sin identitet, hitta relationer och prestera är stora och svåra saker för alla. Det är och kommer alltid finnas våndor i processen att bli vuxen. Duger jag? Kommer jag att klara mig? Passa in?

Men när unga människor ”går i väggen”, när psykofarmaka blivit vardagsmat är det inte något vi kan vifta bort. Vad har hänt? Har livet blivit tuffare trots alla tekniska framsteg, trots kunskap om så mycket? Är kraven högre, omgivningen mindre tolerant? Här spånar jag över några orsaker och förslag till lösningar.

Homo economicus

Varje timma skall mer produceras. Tumskruvarna dras åt när allt slimmas. Klyftorna ökar. Färre ska göra jobbet som fler borde hjälpas åt med. Detta är en process där framtidens robot mycket väl kan passa in. Men en människa med stenåldersgener, en som behöver återhämtning och sociala sammanhang hänger inte riktigt med. Går i värsta fall under. Förslag: Våga ifrågasätta ohållbar ekonomisk åtskruvning som inte tar hänsyn till hur människor fungerar. Omforma skattesystemet så att robotiseringen inte leder till ökad ojämlikhet. Bejaka det mänskliga.

New Public Management (NPM)

Allt ska mätas, alla ska rankas, en övertro på marknaden och dess mekanismer. Idén om att någon som får reda på hur kass hen är kommer motiveras att bli bättre. Hotet om att bara den som är ur-smart eller har hög utbildning kan klara sig. Vi glömmer att människor har psykologiska drivkrafter, vi vill komma till vår rätt, få utvecklas i tillåtande sociala sammanhang. Inte förnedras. Det skapar utanförskap och alternativa strategier. Ibland destruktiva sådana, som kan innehålla våld, droger och missbruk. Förslag: Tillitsbaserad styrning dvs låt professionerna växa och skapa kvalitet, istället för att mäta och detaljkontrollera allt. Finna nya former att kunna vara med och bidra till det gemensamma, kortare arbetstid, försök med medborgarlön. Våga vara, våga skapa utan krav på prestation.

Skolan

Betyg redan i år 6, där varje misslyckande avgör. Risk att tidigt tappa sugen. Det ökade antalet nationella prov skapar stress. Fixering vid betyg istället för kunskapen och det underbara i att lära nytt. ”Baklängespedagogik” kallar professor emeritus Ingrid Carlgren detta fenomen.  Förslag: Slopa betygen i sexan. Öka lärarnas förmåga att ge bra feedback för växande. Mer tid för möte lärare-elev. Synliggör individens utveckling oavsett nivå. Fokusera på att skapa motivation för den ansträngning som krävs när man ska gå utanför sin bekväma zon. Rätt stöd tidigt. Involvera och lyssna på eleverna. Öka kunskapen om psykisk ohälsa. Stärk elevhälsan.

Stillasittandet

Bekväma liv med alltför många timmar sittande på rumpan, helt på tvärs med vad vår kropp och knopp är till för. Framför skärmen, i soffan, i skolbänken. Förslag: Ut å spring, dansa, promenera, el-cykla, gå ut med grannens hund, gör något du gillar! Planera in rörelse i skolans vardag. Stärk elevhälsans hälsofrämjande och förebyggande arbete. Skapa en stadsbild som uppmuntrar rörelse i vardagen.

Social press

Sociala medier och informationsflödet har ökat lavinartat. Det blir många intryck, ibland fruktansvärda bilder som går rakt in utan skyddsnät. Vi måste hänga med i tempot och kan alltid jämföra oss med alla vackra, tuffa, starka, inte bara de närmaste. Ambitionen att vara perfekt gör oss alla ensamma, eftersom ingen människa är perfekt. Hur hanterar vi detta? Hur får vi ett samhälle med mer mänsklig värme? Förslag: Håll debatten om nutidens dilemman levande. Skapa motkrafter. Mer fokus på möten som bryter ensamhet. Organisera oss mer kring detta.

Lyft locket

Det finns alltså mycket vi kan göra. Att locket är lyft och vi pratar öppet om psykisk ohälsa kan möjligen finnas med som en del i omfattningen. Men jag tror inte det förklarar mer än marginellt, och diskussionen är viktig: vad är psykisk sjukdom, psykisk ohälsa, vad är det inte? Denna diskussion ser jag som ett tecken på att febern kan sänkas, steg ett mot sann friskhet.

Annonser

Mera tillit i Göteborg

Rapporter om växande förtroendeklyftor, arga medborgare. Motsättningar, vi mot dom. Men också samtal som öppnar dörrar, bakom ilskan, ibland rädslan.

Vi måste bli bättre på att bygga tillit, det är min viktigaste spaning under denna första månad i Göteborgspolitikens centrum. Mellan politiken, verksamheter och medborgare. Tilliten är samhällskroppens sammanhållande kitt. Det bästa sätt jag vet att bygga tillit är att träffas. Ännu mer än det som redan görs. Det är i mötet och samtalet som vi får förståelse för den andres perspektiv. Samhället består ju (gudskelov!) av människor, så möjligheten att sätta sig in i andra synsätt är egentligen lika enkel som att tillfälligt byta glasögon med en annan människa.

I den ”utbildning” som jag själv påbörjat, är praktik som en viktig del. Som skolansvarig i kommunstyrelsen vill jag kunna göra mitt yttersta. Jag får information och pratar med chefer. Läser viktiga rapporter. Nu planerar jag in praktikdagar på förskolor, grundskolor, fritidshem, särskolor och gymnasium. Det ska ge mig förstahandsinformation och upplevelser för att kunna se världen med fler glasögon än mina egna. Nya vinklar, nyanser och viktiga perspektiv – jag ser fram emot detta!