Fler stolta lärare i Göteborg

Jag ser otroligt mycket fram emot att sätta tänderna i alla utmaningar och även ta del av allt bra som jag vet är på gång i skolans värld i Göteborg!
De senaste 14 åren har jag varit delaktig i rollen som lärare på gymnasiet. De kommande 4 åren som ansvarig politiker för utbildning i Göteborgs kommunstyrelse! En annan infallsvinkel, och med en unik möjlighet att åstadkomma verkstad för elever och personal i stadens för-, grund- och gymnasieskolor. Skolan skall ge varje barn en robust plattform att bygga sin framtid på!

Vad behövs?
Eleverna behöver lärare med glöd och ork, med återupprättad status. Som lärare i Göteborg skall man ha ett yrke att vara extremt stolt över! Med en god arbetsmiljö och med gynnsamma arbetsvillkor är läraryrket verkligen fantastiskt. Få saker ger en sådan kick som elevens ”aha!”. I många fall är det fler personal som ger det utrymme som krävs för att hinna göra bra förberedelser, ge individuell feedback och ha utvecklande kollegial samverkan. I andra fall kan det vara arbetssätt eller förtroendet mellan olika nivåer i skolans värld som behöver utvecklas för att få till det.

Det skall vara stimulerande och meningsfullt att komma till skolan. Elever behöver också peppas av personal och föräldrar till att klara av att bita ihop och ge järnet för sina studier. Det ingår att jobba hårt ibland, för att det skall kunna bli roligt! Att halka efter är aldrig kul och risken finns att man ger upp om glappet blivit för stort. Därför är det så oerhört viktigt att snabbt kunna få extra stöd. Många, rent av de flesta av oss behöver stöd någon gång, vi är ju bara människor allesamman. Någon kanske behöver 3 timmar extra för att nå ikapp, någon annan mer, kanske livslångt för att få en likvärdig chans.

Arbetsro och framtidstro skapas när reformer och organisationsändringar inte äter upp tid och energi från det väsentliga: goda förutsättningarna för ett väl fungerande arbete i klassrummet. Med tät kontakt mellan forskning och skolverkligheten kan större förändringar genomföras med vetenskaplig förankring och partipolitisk enighet. Organisationen skall lyckas med att locka fram det bästa ur var och en av sina medarbetare, skapa en tydlig vision, ge jämlika förutsättningar och fungera som katalysator för goda exempel.

Karin Pleijel, biträdande kommunalråd med ansvar för utbildning i Göteborg (från 1/1 2015)

Foto: Peter Svensson

Vi ska värna våra mänskliga sidor när maskinerna tar över

En kreativ ingenjör hittar på en robot som kan ge mormor viss vård när hon behöver, en annan skapar en självkörande, trygg och säker bil. Helt osannolikt för några år sedan, men idag sant. Så fascinerande det är med teknisk utveckling!

Kommer alla arbeten att ersättas av maskiner?

När tekniken nu nått så långt, kommer vi då kunna ersätta det mesta av arbetskraften med maskiner? Vi har ju redan sluppit många utslitna ryggar och leder när tekniken hjälpt oss med de tyngsta lyften. Den första maskinåldern löste problem i många fysiskt utsatta arbeten.

Utvecklingen mot att datorer ersätter även tankekrävande jobb kallas ibland den andra maskinåldern. Arbetsuppgifter kan datoriseras om de på något sätt kan formuleras som regler. En dator är expert på att följa regler, kan lagra och kombinera informationsbitar i en rasande fart. Medan en läkare skulle behöva använda 160 timmar i veckan för att hålla sig à jour med sitt område, är detta en bagatell för en dator. Får vi till och med en säkrare och bättre diagnos, utan risk för ”den mänskliga faktorn” när vi vänder oss till datordoktorn?

Kärnan i ekonomisk tillväxt är produktivitetsökning. Varje onödig kostnad jagas när en investerad krona ska producera mer nästa år. Går det att ersätta dyra medarbetare med pålitliga maskiner är det en given vinstlott. Det är lockande med ”medarbetare” som utan klagomål jobbar 24 timmar om dygnet, och varken kräver semester eller fikapaus.

Vem vinner i den andra maskinåldern?

Maskinerna och datorerna kanske är de stora vinnarna i denna framtid? Eller snarare deras ägare, och möjligen deras utvecklare och felsökare. Andra vinnare på datorisering och internetisering är givetvis vi alla som är motiverade att skaffa kunskap. Dålig ekonomi och långa avstånd är inte längre hinder för att t.ex. få en högklassig utbildning med världens bästa pedagoger. Fina universitet och det mesta av deras kunskap finns tillgängligt på Internet. Vilka möjligheter!

Pris och kvalitet kan enkelt jämföras – med global räckvidd – så att vi slipper göra dåliga val eller köp. Alla kan välja ”det bästa”! Och den som levererar detta ”bästa” kan bli hur rik som helst.  ”The winner takes it all”.

Vem förlorar?

Medan filmskaparen som visar sina alster på youtube kan tillfredsställa och kanske ta betalt av en miljardstor publik, har sjuksköterskan sina tio patienter att ta hand om. Och en inkomst som helt är beroende av lokala, begränsade skattepengar. Förutsättningarna är som om vi levde på olika planeter.

Vi som endast har futtiga 8 timmars arbete fem dagar i veckan att erbjuda omvärlden riskerar alltså att hamna i bakvattnet. Liksom vi som erbjuder en produkt med mer subtila kvaliteter än de som går att mäta och jämföra. Och alla vi mediokra. Som har lite mänskliga skavanker, bra och dåliga dagar, anhöriga som drabbas av ditt och datt, eller något annat som inte gör oss ”fullpresterande”. Konkurrensen och utslagningen är stenhård när vi tävlar mot maskiner eller mot massor av arbetssökande.  Alla kan jämföras mot allt! Är det konstigt att den psykiska ohälsan växer?

Den tid är förbi när ekonomisk tillväxt ledde till fler arbetstillfällen. Tendensen är snarare att produktivitetsökningen leder till en ökad ojämlikhet med förskjutning från arbetande till kapitalägare. Förutom till en spetselit av extremt rika, de som lyckats med bedriften att bli vinnaren på den globala marknaden.

Vad kan vi människor, som inte maskiner kan?

Vad har då miljarder år av evolution gett oss människor, som inte några decennier av maskin- och datorutveckling kan ersätta? Ja, vi har ju förmågan att inte bara följa förprogrammerade regler. Vi har t.ex. vår idérikedom, kan tänka ”utanför boxen”, ställa intressanta frågor, kommunicera med alla sinnen och vi kan förstå oss på och samverka med komplexa maskiner.

Och så har vi något som aldrig någonsin kan ersättas av en maskin: erfarenheten av att vara en kännande människa! För att kunna skriva en bok som berör, förklara så att en viss elev förstår, förmedla en tung diagnos, förstå vad som kommer att vara viktigt imorgon eller trösta en medmänniska, är just människo-erfarenheten oersättlig. Istället för att in absurdum konkurrera och prestera ihjäl oss är det våra mänskliga sidor vi skall vårda mest. Både det som brukar betraktas som baksidan – att misslyckas, vara förtvivlad, ha sorg – liksom framsidan – kunna resa sig, ha kul, vara engagerad och kär- är och kommer sannolikt att vara vår viktigaste tillgång!

Texten är delvis inspirerad av boken ”The second machine age” av Erik Brynjolfsson och Andrew Mcafee, 2014.

Vem kan förvånas över lärarens tappade status?

Hur kan det vara möjligt? Att ha gått i skolan i stort sett varje dag i nio år. Utrustad med en fantastisk hjärna i sin mest dynamiska fas. Nio år! Och ändå inte kunna läsa en enkel text. PISA 2012 visade att det är möjligt. För en av fyra pojkar i Sverige som slutade nian. Vad har hänt? Med lärarna? Motivationen? Ihärdigheten? Föräldra-tjötet? Vad har skett som gjort att detta är verklighet?

Vindar från vänster och höger begränsade läraren

Kanske är vi alla bara barn av vår egen tid? Både dagens 15-åring och alla vi som varit med lite längre? Tidsandan bjuder upp till dans, och ingen kan helt stå vid sidan om. Under åren kring 1968 blåste en kraftig vänstervind. Alla gamla sanningar ifrågasattes. Ett av de tydligaste exemplen visade sig kanske i Kina, där symbolerna för de gamla sanningarna, lärarna, fick utstå hån och förnedring. Gamla kunskaper, gammal kultur, krossades i Maos kulturrevolution. I Sverige reformerades skolan. Läraren ansågs stå för kontroll och borgerliga värderingar. Läraren skulle ner på jorden och bli en löntagare som alla andra.

En annan vind, högervinden, kom under 1980-talet. Den stora staten, satt att garantera välfärd utifrån en ”ämbetsmannakultur” i många länder, började betraktas som en stor koloss, ”den tärande sektorn”, mest till för sin egen skull. Den skulle konkurrensutsättas, marknaden kunde med sin skarpa tävlingsanda ersätta det mesta av dess funktion. ”New public management” var det moderna sättet att se på saken. Den svenska skolan, statens förlängda arm som nådde ut till nationens framtid – alla barn – var inget undantag. Läraren var ett redskap för att tillfredsställa marknaden, dvs. föräldrar och deras barn.

Gemensamt i dessa vindar från vänster och höger är en önskan om att begränsa lärarens självständighet. Läraren måste kontrolleras. Vi har sett det förverkligas i Sverige under decennier. Kanske ger det också svaret på vart lärarens status tog vägen?

Inre motivationen som drivkraft

Vart tog tankar om den inre motivationen vägen? Drivkraften att vara en viktig del i unga människors liv, förse dem med kunskap, egna redskap och möjligheter? Det som en gång hette ”kall”?

Är det helt enkelt inte längre i tiden med ”kall”? Ersatt av att vara löntagare och marknadens lakej? Jag kan inte nöja mig med detta synsätt! I mitt fall har jag funnit en annan syn på människan i den gröna ideologin, formulerad som: ”Människan är en kreativ och empatisk varelse, som vill och kan ta ansvar”. Här tolkar jag in att vi, lärare likaväl som alla andra, har SÅ mycket att erbjuda världen, just utifrån våra inre drivkrafter.

Detta blogginlägg är inspirerat av boken ”Lärare utan frihet. När vänstern och högern kidnappade lärarprofessionen” av Johan Wennström (2014).

Varför gjorde vi inte mer, medan vi kunde?

Förutom förmågan till kärlek och hat har vi människor begåvats med förnuft. Förnuftet har en mycket bred räckvidd och vi har själva ett stort ansvar. Om vi använder förnuftet. Eller inte.

Mätningar, bedömningar, kritiska granskningar, debattvågor som går höga. Forskningen förser oss med allt detta genom sin metodiska ”kalla” arbetsförmåga. Klimatforskarnas slutsatser har redovisats sedan 1990 var 6:e år. Varje gång med ökad förvissning om att det är vi som lever nu som blivit en naturkraft att räkna med. Vi är fler än någonsin och vi är extremt ”duktiga” på att dra resurser ur naturen. ”Antropocen” kallas denna tid ibland.  Som med alltför hög hastighet ändrar klimatet, det som jämte våra naturtillgångar är allt för vår egen överlevnad.

Vilka arter är snabba nog att anpassa sig till klimatzoner som flyttas? Troligen inte primater, våra närmsta släktingar. Troligen inte de flesta gnagare, träd och växter. De klarar visserligen också anpassning, men inte i den rasande fart som krävs för att hänga med i antropocens tidevarv.

Många insekter är däremot extremt duktiga på snabb anpassning. Tät och hög reproduktion, med ett stort svinn, är framgångsfaktorn som ger just insekter hög överlevnad.

Vad innebär det att leva som människa i en tid, där inte ”bara” extremväder, översvämningar och minskade skördar innebär nya utmaningar? Utan där själva moder natur, som förser oss med allt vi behöver, snabbt ändrar skepnad.  Vi spelar tärning med framtiden!

Vi vet idag väldigt väl vad som krävs för att lindra detta tärningsspel. Undvika att tärningen hamnar på de värsta utfallen. Det handlar bara om att använda vårt förnuft och ställa om samhället. Byta fossilt mot förnybart. Bryta vanor som tär på moder natur. Utveckla vår medmänsklighet, påhittighet och våra passioner.

Istället för rubrikens trista budskap ska vi kunna säga till våra barn:  Vi vände utvecklingen, för att vi visste och kunde!

Den som är stark måste också vara snäll

Besökte Katarina och Hans Johansson på deras fina ekologiska mjölkgård förra måndagen. Många riksdagskandidater var inbjudna. Det kom en, dvs. undertecknad. Ett tecken på ointresse för landets matproduktion? Eller bara allmän valstress?

Härligt var det i alla fall för mig att få träffa kor och kalvar igen. Och aktiva bönder förstås! Mina favoritdjur är och förblir i nämnd ordning:

  1. Grisar – så intelligenta, nyfikna, spralliga, personliga och ljuvliga
  2. Kor – lugna och stora livsnjutare, älskar tryggheten i sin flock, och blir rättfärdigt upprörda om man gör något dumt, som t.ex. att ta deras kalv ifrån dem
  3. Katter – självständiga varelser som alltid vet vad som ger dem mest njutning – och fruktansvärt mjuka och söta…

Att bönder är en utrotningshotad art i Sverige bekymrar mig mycket. Det borde vara fler förunnat att få hålla på med alla de underbara jordnära sysslor, som också ger oss mat. Att öka graden av självförsörjning känns dessutom alltmer angeläget i denna ovisshetens tid. Sedan är väl synen av fridsamma kor som skapar blomsterrikedom i öppna landskap något alla vill ha mer av?

Så till dagens ämne, som handlar om den starke och snälle, i detta fall tänker jag på Göteborg som aktiv konsument. Det är inte utan stolthet jag ser effekterna av att Göteborg numera endast upphandlar ekologiskt kött. Göteborg påverkar marknaden! Mot en matproduktion som inte förgiftar jordarna eller oss själva. Som inte är beroende av energi- och resursslösande handelsgödsel. Som inte nonchalerar risken med ett frikostigt användande av antibiotika. Som behandlar andra levande varelser med respekt, så att deras naturliga beteende kan få utrymme. Alltså ekologisk matproduktion!

Det är då det är som bäst att hålla på med politik: när de vackra orden, tålamodet och det skickliga tjänstemannahantverket tillslut ger frukt. Ekologisk kyckling, som länge såg ut som en omöjlighet verkar lösa sig med ekologiska värphöns. Var det slumpen som gjorde att KRAV fick ett utbud av värphönsfiléer i mars 2014, sex månader efter att jag var på hönskurs? Där jag fick reda på att äggproducenterna betalar för att få värphönsen slaktade. Och sedan ”mail-tjötade” åt olika håll om våra behov av ekologisk fågel i Göteborg. Oavsett orsakssamband, så kommer de ekologiska hönorna snart till Göteborgs kök: i skola, på dagis och äldreboenden! ”Chicken curry” blir i göteborgsk tappning  ”Eco-hen curry”, det vattnas i munnen…

 

Foto: Berit Stridh

 

Spela inte Svarte Petter om skolan!

De politiska partierna skyller på varandra efter den nedslående PISA-rapporten, det är knappast konstruktivt. Båda sidorna måste erkänna sitt ansvar, och sedan blicka framåt. Elever och lärare förtjänar mer än ett Svarte Petter-spel om skolan! Läs om våra fem förslag för att ge elever och lärare arbetsro och framtidstro i den debattartikel som Gustav Fridolin (MP) och jag skrev i GP 27/7 2014:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2439267-skolans-problem-som-ett-parti-svarte-petter

Replik från (M) publicerades  i GP 31/7. Tyvärr fortsatte (M) att inte diskutera sakfrågan, de fortsätter att skylla ifrån sig, och drar in helt ovidkommande frågor, som äldreomsorgen i staden.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2443777-skolan-ar-inte-ett-parti-svarte-petter

Läs vår slutreplik på:

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2449347-m-undviker-att-kommentera-skolforslagen

Människan är fantastisk

Människan är fantastisk! Var och en av oss har en potential som sträcker sig från ytterlighet till ytterlighet. I ena änden: medmänsklighet, respektfullhet och kärlek. I den motsatta: respektlöshet och hat.

Var och en av oss har ett ansvar för var på skalan vi befinner oss. Genom de tankar vi odlar och hur vi beter oss.

Samhället har också ett ansvar. Samhället kan locka fram det bästa inom oss. Och motsatsen. Ledare som manar sina medborgare eller gruppmedlemmar till krig och ondska vet precis hur man får oss han hamna i den hatiska ytterkanten. Vi har många exempel på detta i människans historia, och dessvärre ser vi otäcka exempel på detta idag.

Ett samhälle som ska hålla ihop och möta nya utmaningar måste vara bra på att locka fram det bästa hos oss. Få oss att tänka ”vi – alla vi”.

Vi är många som oroas över att det istället är en överdriven ”vi mot dom”-tanke som drar isär vår stad.

Det finns de som blundar för det faktum att av alla som dagligen drar sitt strå till stacken är många utrikes födda. Utan er skulle samhället och välfärden inte fungera!

Vi är också många som oroas över att integrationen går långsamt och inte fungerar fullt ut. Låt oss erkänna att det stämmer. Hittills. Vi kan ändra det! Varför inte börja här och nu och ge kulturkalaset en chans att berika och förena oss. Snart kan vi även besöka Bergsjöns kulturhus, en av satsningarna som vi i de rödgröna gjort.

Men för att bryta segregationen behövs även satsningar inom skola, boende och jobb.

I skolan skall varje elev lyckas. Punkt. Därför ska varje lärare och varje skola lyckas. Miljöpartiet satsar nu stort på förbättrade möjligheter för detta både i stat och kommun .

Låt oss också fortsätta att bygga blandat, villor och hyresrätter, för att bryta boendesegregationen.

När det gäller jobben skall de gå snabbare att finna sina möjligheter i det nya landet. Föreningar och civilsamhället har en viktig uppgift här. Vi vill ha flera startcentraler för att underlätta för hållbara jobb. MP satsar stort på klimatinvesteringar som ger nya jobb. Vi fortsätter ställa sociala krav i kommunens upphandlingar, som gör att fler som är långt från arbetsmarknaden får jobb. Vi underlätta för småföretag och vill införa RUT-avdrag, även för reparationstjänster.

Vad världen behöver är mer av ”vi, alla vi”. Alla goda krafter behövs, oavsett hudfärg, bakgrund, religion, sexuell läggning eller ålder. För att samhället skall lyckas locka fram det bästa ur var och en av oss behöver vi en mänskligare och varmare politik!

 

Detta är ett brandtal om integration som jag höll på Kulturkalaset i Göteborg 2014-08-16. Bilden föreställer när jag kastar tärning om framtiden med besökare på Kulturkalaset.