Västsvenska paketet – ett stort och viktigt steg framåt

Personligen gör jag alltid ”listor” inför svåra och komplexa beslut. Plus och minus. Antalet på vardera sidan spelar mindre roll, men man får en god överblick av vad som väger mot vad. Vissa minus kan gå att åtgärda, andra inte. När det gäller Västsvenska paketet ser de största vikterna ut så här för min del:

MINUS-SIDAN PLUS-SIDAN
Stora vackra unika träd offras.

–          Men nya träd planteras, ger föryngring i trädbestånden och tar upp koldioxid.

Tåg blir ett attraktivt och miljövänligt transport-val i vår del av världen
Framkomlighet försämras och buller ökar i vissa delar av staden under en tid. Miljön, hälsoläget, klimatbelastningen och framkomligheten blir bättre av minskad biltrafik i Göteborg.
Det kostar mycket pengar.

–          Men fördelningen blir rättvisare med trängselskatt som en del av betalningen, jämfört med alternativen. Göteborgarna betalar 1/3 istället för allt. Ekonomiskt svaga grupper betalar mindre än starka.

Göteborgs centrala delar kan bli attraktiva att vistas i. De kan byggas ut med bra kollektivtrafik, gång- och cykelstråk ovan jord, eftersom Västlänken fördelar de stora reseströmmarna under jord.
Staden ligger på lera.

–          Men det var även fallet när Götatunneln byggdes, nu finns den erfarenheten med i planering och bygge.

Större utbud av tillgängliga arbets-, utbildnings- och boendemöjligheter för göteborgare och västsvenskar. Det gäller såväl för in- som utpendlare.

För mig är det uppenbart att vi som politiker måste tänka både kort- och långsiktigt, skapa en god stad idag och planera för de som ska bo och verka i Göteborg även i framtiden. Jag känner mig trygg med att arbetet kommer utföras med bästa tillgängliga kunskap. Plus-sidan väger tyngst!

Annonser

Ett öppnare Göteborg!

Förra helgen visade några tusen Göteborgare sin oro över Västlänken, genom en manifestation. Jag kan förstå oron, personligen jag känner alltid en oro för stora byggprojekt. För både lera och buller, dessutom älskar jag verkligen stora solitära unika träd! Liksom de flesta andra lekmän när det gäller byggen, bildar jag mig en uppfattning genom att lyssna och värdera det andra säger. Främst yrkesfolket, experterna, de som i sin profession genomfört liknande projekt i varierande sammanhang. Vilka bedömningar gör de? Vilka risker ser de? Hur tar man hänsyn till dessa? Känns det underbyggt? Betryggande?

Mer dialog

Jag känner mig trygg – men det behövs mer dialog! Jag önskar att det fanns en öppen arena för dialog istället för skyttegravar mellan olika läger. Engagemang är energi och en stor tillgång i vår demokrati. Ofta väcks engagemang genom något man reagerar emot, så var även fallet för mig när jag 1988 anslöt till Miljöpartiet. I ett demokratiskt gott klimat skall alla få göra sin röst hörd, likaväl som vi måste accepterar andras uttryck. Genom att lyssna på argument, försöka se den ”andra sidan” med välvilja, kan större förståelse skapas och tillit byggas. Hur tänker vi politiker, varför tar vi dessa beslut? Hur tänker vi på kort och lång sikt? Hur tänker oroliga medborgare? Hur kan detta starka engagemang tas tillvara?

I någon form av pedagogiskt forum där förslag, för- och nackdelar redovisas och diskuteras, skulle detta samtal kunna skapas. Det behöver definitivt inte stanna vid Västlänken, politik är mycket mer än så. Öppna Göteborg!

Angered – en grå dag full av hopp

Det är ju lätt att tro på allt som figurerar i media. Även om man vet att det oftast är en lätt till hårt skruvad bild, så går man på det. Är det verkligen så illa? Goda nyheter säljer inte, även om tidningen GP gjort tappra försök med ” 1000 goda gärningar” och att lyfta Göteborg med ”#lyftgbg”. En eloge för det!

AFK
Så var jag på heldagsbesök i Angered för att jag gillar att få direkta upplevelser. AFK (away from keyboard), som sonen skulle sagt. Grått och snöblandat, isande kallt. På introduktionsprogrammen i Angeredsgymnasiet möter jag en fantastisk motivation hos de ungdomar som ser sin chans till ett nytt och gott liv i Sverige. Vilken kämpaglöd, vilken aptit! En kille har redan i sexan i sitt asiatiska hemland lärt sig de matematiska ekvationer som här finns i gymnasiematten. Han hjälper sin vän från en annan del av världen. En tjej hade påbörjat läkarlinjen i hemlandet Syrien, och får ett snabbspår i svenska för att snarast kunna fullfölja sina universitetsstudier här. Alfa-klassen som befunnit sig i flyktingläger hela sitt unga liv, utan chans till skolgång alls, lär sig alfabetisering från början. De får säga ”Vad kostar tidningen?” i en enkel dialog framme vid katedern. Aldrig tidigare har jag funderat över att just ordet ”tidningen” är ganska klurigt att uttala. Lite tungvrickning över det ordet, faktiskt. Men ungdomarna kämpar på, skrattar, får uppmuntran. Och varma applåder när de lyckats utföra hela dialogen!

Samtal på Lövgärdesskolan
Sedan genom Lövgärdesskolans vackra entré, som snarare påminner om vattenfalls-liknande trappor i ett flott hotell. Vi pratar i en öppen atmosfär om omorganisationen då högstadiet blev en 4-9-skola, att det är mycket som skall falla på plats när man gör nytt, och om täta rektorsbyten. Lärarna berättar om hur roligt och meningsfullt det är att lyfta barnen och att det är värt att kämpa på när man har en stöttande atmosfär. Jag får se hur väl man lyckas med de nyanlända barnen, och hur vägen framåt ser ut.

Jag känner mig upprymd och hoppfull efter denna dag i Göteborgs nordöstra delar!

Därför måste vi ta oron på allvar

Vi lever i en orolig tid. Mycket av det som når oss i nyhetsflödet känns overkligt, främmande, bortom allt förnuft. Jag och många känner oro. Oro är ett tillstånd alla kan känna igen sig i. Från det personligt lilla (ska jag hinna i tid?), det personligt stora (en närståendes hälsa), till det omfattande stora – oron för barnens framtid, oron för utvecklingen i världen. I nuläget känner jag oro för att hatet, våldet och demoniseringen verkar vinna mark. Hos IS i de mest fruktansvärda terrorhandlingar, i Ryssland som hets mot öppna, demokratiska länder. Oro är förstadiet till rädsla. Rädsla som inte får bot leder till vrede som riskerar utvecklas till just hat, demonisering, våld.

Därför är det värt att ta oron på allvar. Oron kan kanaliseras som en kraft att förändra och föra oss samman. Varför inte börja med sig själv?

Vägra hata människor! Låt avskyn mot dåliga eller fruktansvärda handlingar riktas mot handlingarna.

Vägra demonisera! Placera aldrig en demon i en annan människa, vägra att avhumanisera henne. Liksom hat är demonisering ett ”knep” som historiskt alltid använts för att få människor att bete sig som monster mot andra.

Vägra våld! Det finns massor av kunskap och metoder för konflikthantering utan våld. Våld för att skydda de oskyddade och i ytterläget för att upprätthålla demokratiska lagar är den enda acceptabla användningen.

Alla, oavsett bakgrund, ålder, kön, identitet, etnicitet, funktionsförmåga, hudfärg, religion, kan vägra dessa tre: hat, demonisering och våld.

Vad heter alternativen? Kärlek, förmågan att hitta den goda kärnan i den andre och öppna samtal. Vi kan odla dessa i tanke och handling. Låter det banalt? Ok, bra, då kör vi!

Det låga oljepriset – ett praktexempel på lose-lose

Hur länge skall hoten mot våra livsvillkor försummas?Klimatförändringarna gör sig alltmer påminda med försämrade möjligheter för människor att försörja sig. Senast varningen från USA med ”80 procents risk för en torka som varar i 35 år under detta sekel” enligt en forskare vid Cornell University (DN 13/2). Förstås med katastrofala följder för jordbruksnäringen! Från Brasilien liknande varningar. Och Afrika, som vi förfärande nog tycks har blivit så vana vid att vi knappt höjer ögonbrynen längre.

Samtidigt som klimathotet gör sig påmint i språng, är oljepriset lägre än på länge. Det innebär att precis de investeringar som behövs som mest: solkraft, biogas, vindkraft, anses vara mindre ”lönsamma”. Ett högt oljepris och en förväntan på ett ännu högre dito gör kalkylerna fördelaktiga för alternativen. Ett lågt oljepris motsatsen. Dessutom riskerar oljekonsumtionen i sig snabbt att stiga med det låga priset. Ett praktexempel på lose – lose.

Människans förnuft tycks som en späd sopran, när ekonomin låter sitt öronbedövande vrål ljuda. Förnuftet förstår att vi snabbt måste få bort alla tankar på mer exploatering av fossila källor, där oljesand är det senaste förfärliga tillskottet. Vi måste snabbt få de helt nödvändiga klimatinvesteringarna att bli av. Låt förnuftet bli en högljudd, välstämd och massiv kör som överröstar den kortsiktiga ekonomins vrål!

Mera tillit i Göteborg

Rapporter om växande förtroendeklyftor, arga medborgare. Motsättningar, vi mot dom. Men också samtal som öppnar dörrar, bakom ilskan, ibland rädslan.

Vi måste bli bättre på att bygga tillit, det är min viktigaste spaning under denna första månad i Göteborgspolitikens centrum. Mellan politiken, verksamheter och medborgare. Tilliten är samhällskroppens sammanhållande kitt. Det bästa sätt jag vet att bygga tillit är att träffas. Ännu mer än det som redan görs. Det är i mötet och samtalet som vi får förståelse för den andres perspektiv. Samhället består ju (gudskelov!) av människor, så möjligheten att sätta sig in i andra synsätt är egentligen lika enkel som att tillfälligt byta glasögon med en annan människa.

I den ”utbildning” som jag själv påbörjat, är praktik som en viktig del. Som skolansvarig i kommunstyrelsen vill jag kunna göra mitt yttersta. Jag får information och pratar med chefer. Läser viktiga rapporter. Nu planerar jag in praktikdagar på förskolor, grundskolor, fritidshem, särskolor och gymnasium. Det ska ge mig förstahandsinformation och upplevelser för att kunna se världen med fler glasögon än mina egna. Nya vinklar, nyanser och viktiga perspektiv – jag ser fram emot detta!

Fler stolta lärare i Göteborg

Jag ser otroligt mycket fram emot att sätta tänderna i alla utmaningar och även ta del av allt bra som jag vet är på gång i skolans värld i Göteborg!
De senaste 14 åren har jag varit delaktig i rollen som lärare på gymnasiet. De kommande 4 åren som ansvarig politiker för utbildning i Göteborgs kommunstyrelse! En annan infallsvinkel, och med en unik möjlighet att åstadkomma verkstad för elever och personal i stadens för-, grund- och gymnasieskolor. Skolan skall ge varje barn en robust plattform att bygga sin framtid på!

Vad behövs?
Eleverna behöver lärare med glöd och ork, med återupprättad status. Som lärare i Göteborg skall man ha ett yrke att vara extremt stolt över! Med en god arbetsmiljö och med gynnsamma arbetsvillkor är läraryrket verkligen fantastiskt. Få saker ger en sådan kick som elevens ”aha!”. I många fall är det fler personal som ger det utrymme som krävs för att hinna göra bra förberedelser, ge individuell feedback och ha utvecklande kollegial samverkan. I andra fall kan det vara arbetssätt eller förtroendet mellan olika nivåer i skolans värld som behöver utvecklas för att få till det.

Det skall vara stimulerande och meningsfullt att komma till skolan. Elever behöver också peppas av personal och föräldrar till att klara av att bita ihop och ge järnet för sina studier. Det ingår att jobba hårt ibland, för att det skall kunna bli roligt! Att halka efter är aldrig kul och risken finns att man ger upp om glappet blivit för stort. Därför är det så oerhört viktigt att snabbt kunna få extra stöd. Många, rent av de flesta av oss behöver stöd någon gång, vi är ju bara människor allesamman. Någon kanske behöver 3 timmar extra för att nå ikapp, någon annan mer, kanske livslångt för att få en likvärdig chans.

Arbetsro och framtidstro skapas när reformer och organisationsändringar inte äter upp tid och energi från det väsentliga: goda förutsättningarna för ett väl fungerande arbete i klassrummet. Med tät kontakt mellan forskning och skolverkligheten kan större förändringar genomföras med vetenskaplig förankring och partipolitisk enighet. Organisationen skall lyckas med att locka fram det bästa ur var och en av sina medarbetare, skapa en tydlig vision, ge jämlika förutsättningar och fungera som katalysator för goda exempel.

Karin Pleijel, biträdande kommunalråd med ansvar för utbildning i Göteborg (från 1/1 2015)

Foto: Peter Svensson